Utsikt när dagen gryr. På Landvetter igen. Äventyret är slut för den här gången. |
och byten av flyg två gånger!
Nu är det bara en liten bilresa kvar för oss innan vi är hemma igen.
Färsk elefantskit! |
Frukostlåda att äta i jeepen. |
Stora sisalodlingar utmed vägen. |
Alla stora väskor hamnar på taket. |
Omlastningen har redan börjat i alla fall. |
Plötsligt ledsnar den stora elefanten på oss. Vår chaufför har stängt av motorn för att inte störa elefanterna. Nu blir det bråttom!! |
Det blir helt uppenbart att vi inte är populära längre och elefanten är snabb när den rusar mot oss i en attack!! |
Jag avslutar med en Bulkbil såklart!
Läromedel existerar knappt. Det är mycket äldre material som behöver uppdateras. Fordonen är av äldre årsmodeller -92-94 och när eleverna ska ut i yrkeslivet är de dåligt uppdaterade på modernare teknik, i de nyare fordonen. Bussen, som är relativt ny, är kinesisk vilket försvårar utbildningen då dokumentation saknas eller är på kinesiska. SIDA var till hjälp vid starten av skolan, men nu behövs definitivt mer stöttning. Det som är så spännande är att upplägget är gjort enligt svenska kursplaner, så likheterna finns fortfarande i deras kurser.
Den här resan är spännande på flera sätt. Dels får jag möjligheten att se hur skolan
fungerar i Tanzania och träffar elever och kollegor på platser där det är jag som är avvikande, på många sätt. Jag är kvinna och vit, med en yrkesbakgrund som krockar med den traditionella synen på kvinnans roll i det tanzaniska samhället. Det som är så fantastiskt är att tacka vare lärarnas öppna attityd så ger de förklaringar till detta, som ger acceptans hos eleverna och vi kan mötas i diskussioner och jag känner en stor delaktighet i gruppen, både som lärare och kollega. Det är med en känsla av tacksamhet jag lämnar VETA Kihonda och hoppas kunna hålla kontakten med skolan, för att kunna bidra med något även i framtiden. |
Förklarar ute på vägen
Uppkopplingen är så trög, så jag kompletterar när det går lite bättre!!
|