Dag 6. På väg vidare söderut

Lör. 8 okt. 2016

Jambo/Tjenare?!
Igår kväll packade jag det mesta, för det blev ju att gå upp
tidigt även idag, lördag den 8 oktober. Checka ut i förväg kanske... nänä,
här gör man det som ska göras i rätt ordning ;))

Butikerna har inte öppnat ännu.

Solen går upp över Morogoro Mountain.

På väg till vår bergstur kör vi genom en av nationalparkerna,

den som heter Mikumi.

Innan Elias hunnit börja berätta stannar vår chaufför
så vi kan säga God morgon till Tanzanias nationaldjur, Twiga.

Twiga - Giraff

Nyati maji - Vattenbuffel

 

Innan klockan hunnit bli åtta så har jag dessutom sett både apor,

zebror och en flock elefanter, som jag inte fick med på kort!!
Sen kommer fler djur under vår resa, det är verkligen helt fantastiskt.
Vägen som går genom parken är starkt trafikerad av tung trafik och
hastigheten max 50 km/tim för att inte skada djuren.

Pundamilia - Zebra

Det är som safari fast vi bara är på genomresa, på vår väg till

Udzungwa mountain. Berget ligger mellan Morogoro region och Iringa region.

 

Begreppet Rough Road fick en ny betydelse för mig idag!

Vi åkte genom bananlundar och sockerrörsplantager, genom byn som kantades
av lördagslediga människor för att sen komma ut på landet. Här kan vi sluta snacka
potthål, jag lovar!!

De packar lika mycket på en 125:a som jag gör på min hoj ibland ;))

 

Vi stannar och köper källvatten till vår bergsbestigning.

Här rinner det vidare ner från berget.

Efter en och en halv timma i bilen på den skumpiga vägen kommer vi fram

till nationalparken Udzungwa. En hel del pappersexercis och betalning, information från
vår unge guide Emanuel och sen åker vi efter ca 40-50 min. Här har vi inte bråttom och
vi försöker anpassa oss, så gott det går.

Vi börjar vår 3-timmarsvandring i stark hetta, jag börjar tvivla på att detta är så klokt.
Det är rätt så kraftig lutning. Här finns det många speciella trädslag för olika medicinska
ändamål. Rötter, blad, bark går att koka för att hjälpa mot malaria, diaree´ och andra åkommor.
Vissa är för att använda till timmer och andra till pålar.
Tre vattenfall finns det att se, det högsta faller 107 m. och JA, till slut når vi den högsta
punkten efter 2 timmar och mycket svett. Vi är rätt så envisa alla tre, så det var skönt att
vi tog oss ända upp!

 

 

Utsikten över nejden är obeskrivlig, den tog verkligen tag i mig!
Så att det är värt att gå den extra milen ibland, det är helt sant ;))

Fantastic view from the on of the falls

 

Turen ner går på en timma, det gäller att inte snubbla, då tar det nog bara en halv!

Lite stärkande kokosmjölk efter vår vandring :))

Nästa anhalt blir vårt nya boende på Morio Motel  & Campsite.

I nästan totalt mörker inväntar vi vår kvällsmat. Det tar sin tid, generatorn vill inte starta
så strömmen lyser med sin frånvaro... och WiFi är inte att tala om.
Maten fixar de galant och de tre utsvultna nykomlingarna somnar ovaggade ikväll!